En uppdatering.

Hej! Ursäkta för den fruktansvärt dåliga uppdateringen och hoppas ni inte är oroliga för oss. Det är nämligen så att bloggappen på min mobil strulade så skrev långa inlägg på telefonen som bara försvann och varken tid eller ork fanns att orka skriva om allt. 

Kort sammanfattat fick vi spendera våra första 10 dagar (11 dagar för oss) med våran Ted på sjukhus. På den fjärde dagen (torsdagen) blev vi utskrivna från BB och inskrivna på avdelning 56 (barnintensiven) istället. Där fick vi torsdag, fredag och fram till lördagen dela rum med ett annat par, det var ganska psykiskt påfrästande då man skulle komma igång med amningen och så var Ted sjuk, väldigt ledsen och otröstlig vilket gjorde oss stressade på kvällarna när de andra paret försökte sova och deras lilla bebis. Nattpersonalen var underbar och till mycket hjälp dock.

På lördagen fick vi ett eget rum, det finaste på hela avdelningen med en dubbelsäng och en stor platt-tv på väggen. Då fick vi lite ny ork samtidigt som Ted blivit bättre. På måndagen då Ted var en vecka gammal fick vi veta att testerna visade att Ted inte längre hade någon infektion men han behövde ju slutföra sina pencilinkur.

I torsdags, 10 dagar efter förlossningen fick vi åka hem på permis, vi ska tillbaka imorgon och väga lilleman. Han mår iallafall bra nu men är lite dålig på att äta den mängd han behöver. Tvingar man i han mer mar kräks han bara upp det så han får äta tills han är mätt och så ofta han vill. Vi flaskmatar Ted nu med modersmjölksersättning då jag aldrig fick mjölken att rinna till då jag inte mådde så bra och knappt fick träffa och vara med Ted de första dagarna. 
 
Dessa dagarna har man nog hunnit känna alla slags känslor. Både jag och John har växt tillsammans då det har utan tvekan varit den värsta och bästa dagarna i våra liv. Nu är våran Ted iallafall helt frisk från sin infektion och sover och äter och har någon vaken timme då och då. Nu har vi fått vara hemma några dagar och det är nu livet börjar, våran lilla familj.

Bildbomb från Instagram:

Dagen vi skulle få åka hem, en leendes Ted utan slangar och bandage.


Varit så mycket som kommit före att uppdatera bloggen men nu börjar vi få kläm på allt hemma och har tid att slappna av en del mellan varven så blir mer uppdateringar och bilder framöver, det lovar jag er. Jag är flitig med kameran för han är ju så söt vår Ted :)