Att prata med bebisen.

Vi läste på någon att för ett tag sedan att man kan börja kommunera med bebisen, den hör inte riktigt än men att det kanske kunde vara mysigt. Ni som känner mig vet att jag inte direkt har problem med att surra, tvätom, mitt problem är att vara tyst. Så jag satte igång häromkvällen när John jobbade natt och började berätta min livshistoria, om John, om längtan efter bebisen i magen.

Berättade detta för John så när han kom hem igår ville han också prata med magen och jag skrattade så jag trodde tårarna skulle spruta. Han satte läpparna mot magen & pratade högt och sa uppspelt "HEJ!! JAG ÄR DIN PAPPA" .. kan tänkte mig att om en bebis hörde det där skulle han bli skräckslagen :P