Examen ♥

Dags att damma av denna blogg lite grann, mest för att göra ett avslutande inlägg i kategorin "Studier och studentliv". Igår var det avslutningscermoni på Luleå tekniska universitet och med diplomet i handen och nålen runt halsen känner jag så otroligt många känslor;
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag känner mig glad, glad över min personlig utveckling under de senaste fyra åren. Jag har lärt mig mycket om mig själv, om vem jag är och framförallt vem jag vill vara. Jag har lärt mig att prioritera vad som är viktigt, lärt mig att planera och struktuera upp min tid för att få ut så mycket som möjligt. Jag är också glad över att jag själv insett att jag är duktig, jag är riktigt duktig på det jag gör och är därför stolt över mig själv. 
 
Jag känner mig tacksam, tacksam över min familj och främst John. Utan John hade jag inte haft någon möjlighet att ens gå på ett universitet. Det började redan när vi träffades mitt sista år på gymansiet med så kassa betyg att jag var påväg att få ett samlat betygsdokument istället för ett slutbetyg. Jag har alltid hört att jag kan så mycket, men bara inte velat. John pushade mig och jag tog i allt jag hade och vände IG efter IG till VG:n och MVG:n. När jag flyttat upp hit började jag studera på komvux för att få universitetsbegörighet genom att läsa kärnämnen som inte ingick i mitt gymnasieprogram, kurser som SvC, EngB och SamB. Fort gick det och jag var antagen till Luleå tekniska Universitet och ja, allt är faktiskt Johns förtjänst som alltid trott på mig. 
 
 
 
 
Jag är också tacksam över alla vänner jag fått under tiden på universitet. Sammanhållningen och förståelsen man har genom att vi alla går igenom samma saker, man finner verkligen varandra. Ibland är man arga på varandra, ibland gråter vi tillsammans och ibland jublar vi av lycka över våra betyg. Jag är tacksam över att jag fått vänner för livet. 
 
 
 
 
Jag känner mig något tom, jag känner att jag på något sätt blivit snuvad på något och att detta tog slut för fort. Men samtidigt satt man för ett år sen och längtade efter denna dagen. Hur mycket jag än vill komma igång med att börja arbeta kommer jag att sakna studietiden, klasskamrater, de bra lärarna vi hade, tiden man kunde disponera över på egen hand och alla spännande saker man fick lära sig. 
 
Jag känner mig förväntansfull över vad kommas skall. Vad kommer man att arbeta med om 5-10 år? Jag har fått ett vikariat i min hemkommun som enhetschef under sommarn, något som jag verkligen ser fram emot. Jag kommer kunna använda mig av mina teoretiska egenskaper, min personlighet och samtidigt skaffa mig ny erfarenhet. Hösten är fortfarande oviss men jag känner mig hoppfull. 
 
 
Det är nu dags att vända blad och börja skriva ett nytt kapitel. Jag klappar mig själv på axeln och säger till mig själv "Grattis Michelle, du gjorde det, du har nu en universitetsutbildning och goda möjligheter till att få ett bra jobb och något du kommer trivas med. Du har en underbar make som älskar dig och en fantastisk son att fortsätta uppfostra. Du har visat vad du kan och du vad du än tar dig ann så kommer du lyckas med det."