Han, den där John. Min John!

Hade ett samtal med min mamma imorse. Deeptalk om vem jag är nu, vem jag har varit och vad det liksom var som hände för att jag skulle göra en helomvändning. Svaret är; Han, den där John, min John.
 
Utan att gå in i detalj om vad vi talade om sa jag det att John är anledningen till att jag är den jag är idag, han gör mig till en bättre människa och han är den som alltid finns vid min sida, pushar mig till att bli bättre och boostar den där dåliga självkänslan och det dåliga självförtroendet.
 
Diskuterade vidare till uttrycket "är gräset grönare på andra sidan" och i mitt fall, nä! Kommer aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv träffa en finare människa än honom, den där John, min John. Han är snart 7 år av mitt liv, de bästa 7 åren av mitt än så länge korta liv och den jag vill spendera resten av det med. Känns som skrattretande och orealistiskt att tänka mig ett liv utan honom. 
 
 
Himlans så gulligt det vart nu, men det känns som ett bra avslut på en bra dag. Dels att jag fått sitta vid köksbordet och prata med John i lugn i ro i flera timmar under kvällen. Ingen tv och ingen telefon, bara vi två & så en liten Ted som kom och ville ha något tacochips då och då ;) Även dels för att jag som tidigare inlägget handlade om, klarade tentan i allmän rättslära och kan nu lägga hela den kursen bakom mig. 

Kommentarer:

1 Anonym:

Håller helt med dig min älskling, är så glad att du träffade John
Någon finare snällare och allt positivt man kan komma på,
Har han din John.....och pappas o min svärson

Kommentera här: