En uppdatering.

Hej! Ursäkta för den fruktansvärt dåliga uppdateringen och hoppas ni inte är oroliga för oss. Det är nämligen så att bloggappen på min mobil strulade så skrev långa inlägg på telefonen som bara försvann och varken tid eller ork fanns att orka skriva om allt. 

Kort sammanfattat fick vi spendera våra första 10 dagar (11 dagar för oss) med våran Ted på sjukhus. På den fjärde dagen (torsdagen) blev vi utskrivna från BB och inskrivna på avdelning 56 (barnintensiven) istället. Där fick vi torsdag, fredag och fram till lördagen dela rum med ett annat par, det var ganska psykiskt påfrästande då man skulle komma igång med amningen och så var Ted sjuk, väldigt ledsen och otröstlig vilket gjorde oss stressade på kvällarna när de andra paret försökte sova och deras lilla bebis. Nattpersonalen var underbar och till mycket hjälp dock.

På lördagen fick vi ett eget rum, det finaste på hela avdelningen med en dubbelsäng och en stor platt-tv på väggen. Då fick vi lite ny ork samtidigt som Ted blivit bättre. På måndagen då Ted var en vecka gammal fick vi veta att testerna visade att Ted inte längre hade någon infektion men han behövde ju slutföra sina pencilinkur.

I torsdags, 10 dagar efter förlossningen fick vi åka hem på permis, vi ska tillbaka imorgon och väga lilleman. Han mår iallafall bra nu men är lite dålig på att äta den mängd han behöver. Tvingar man i han mer mar kräks han bara upp det så han får äta tills han är mätt och så ofta han vill. Vi flaskmatar Ted nu med modersmjölksersättning då jag aldrig fick mjölken att rinna till då jag inte mådde så bra och knappt fick träffa och vara med Ted de första dagarna. 
 
Dessa dagarna har man nog hunnit känna alla slags känslor. Både jag och John har växt tillsammans då det har utan tvekan varit den värsta och bästa dagarna i våra liv. Nu är våran Ted iallafall helt frisk från sin infektion och sover och äter och har någon vaken timme då och då. Nu har vi fått vara hemma några dagar och det är nu livet börjar, våran lilla familj.

Bildbomb från Instagram:

Dagen vi skulle få åka hem, en leendes Ted utan slangar och bandage.


Varit så mycket som kommit före att uppdatera bloggen men nu börjar vi få kläm på allt hemma och har tid att slappna av en del mellan varven så blir mer uppdateringar och bilder framöver, det lovar jag er. Jag är flitig med kameran för han är ju så söt vår Ted :)


Inne på dag 3.

Nu är vi inne på dag tre på sjukhuset. Jag & John ligger som sagt på BB och Ted på avdelningen bredvid, 56:an där han får sin vård.

Idag tänkte jag lägga mig inne hos Ted och mellan alla hans prover & medicinering ska han få ligga hos mig. Fått väldigt lite tid då vi faktiskt fått bara ligga & vara. Låg igår och väntade på att få honom medans han skulle få en ny nål men hörde hur han bara skrek och grät då dom fick sticka han flera gånger men aldrig kom rätt, 1,5 timme tog de. Efter det fick jag ha en sovande liten grabb på mig men varje gång de skulle ta han för nå gråter han så idag tänkte jag låta han ligga på mig hela dagen.



Ganska jobbigt psykiskt & fysiskt för både mig och John. Personalen är super och vi är så tacksamma för allt de gör, de skickar iväg oss ibland för att sova och äta för det glömmer man fort bort. Tänkte om John kan slita sig så ska han åka hem en sväng idag, hämta mera kläder och lite mat till sig själv. Då får han också lämna sjukhuset för en stund vilket säket kan vara skönt & välbehövligt då man lätt blir tokig på sjukhus. Vi båda vet att Ted är på rätt ställe med bästa vård han kan få, samtidigt skär de i hjärtat då han är så liten och inte alls förtjänar det här.

Tror vi snart kommer bli utskriva från BB men då blir vi inskriva på Teds avdelning. Jag mådde sämre under gårdagen men de är för att all bedövning från akutsnittet släppt nu och jag får mina 2 panodil 4 gånger per dygn + nå annat som inte direkt hjälper så mycket. Släppt lite fokus på mig själv och lagt de på Teddan ist. Någon måste dock lägga han på mig då han har en del slangar & jag inte riktigt kan röra mig som vanligt. Kommer de närmsta 4 veckorna inte få bära mer än 5 kg med undantag för min lilla tjocka son ;)
Vi kämpar på här och intalar varandra en dag i taget & de kan bara bli bättre för varje dag som går. Ted är en liten kämpe som är på bättringsvägen. Tredje dagen idag och vi kommer bara närmare ocj närmare tillfrisknande & hemgång ♥


Lilla killen igår kväll då han låg & kika på oss ♥

Välkommen ut Ted! ♥

Ska försöka sammanfatta i ett mobilinlägg våran gårdag som var den mest händelserika dag jag varit med om.

Lördag kväll går vattnet med bajs i, tyder på att Ted varit stressad. Söndag dag fåe vi göra. Två ctg-undersökningar då vi ser att hans hjärtslag är upp på mellan 170-180 slag i minuten. Sista ctg görs kl 22 & kl 09.00 ska vi vara tillbaka så vi sover över på sunderbyn.

Måndag morgon kopplar de på ctg:n kl 9.30. 10.30 är min tapp mjuk & mogen samtidigigt som jag är öppen 2-3 cm, vi blir därför inskriva på förlossningen kl. 10.40.

11.30 tar de hål på hinnorna för att allt vatten ska komma ut.

Vid ca 12.00 fylls rummet med läkare och barnmorskor då de vill ta ett test på Teds huvud för att se orsaken till hans höga puls men de går inget bra, han blir mer upprörd och stressad & jag är inte tillräckligt öppen för att de ska gå nå lättare för dom. De pratar doktorspråk och sätter in diverse slangar i mig ocj fortsätter ge mig olika slags dropp, panodil & antibiotika för infektionsrisken då de var ca 36 tim sedan vattnet gick.



ca 13.00 har de testat diverse saker och då kommer läkarna in igen & förklarar att Ted kan vara infekterad och om de varit i förlossningens slutskede kunde de skyndat ut han med sugklocka men eftersom de var i början och kanske 11-12 timmar bort innan han kom ville de snitta upp mig. Jag sa att om han är sjuk och stressad måste ni ta ut honom och fick då tid för operation ca 30 min senare.

Kring 13.40 rullas jag in i operationssalen full i folk. försöker slappna av medans de drar i alla olika håll och kanter på mig, de sätter nålar i bägge armarna och allt går superfort. De skrattar åt mig då jag säger "här ligger jag och fattar ingenting. likabra vara tyst, blunda och slappna av och låta er göra de ni kan" medans de slet i mig.

de la en ryggmärgsbedövning (spinal?) och sen vart de varmt i hela kroppen, inget ont bara skönt. John hade fått operationskläder och satt vid mitt huvud då skynket kom upp, jag svamla visst lite men var glad. Sen hörde vi ett barn knorra till.

14.05 plockade den ut vårat älskade barn. John gick iväg med Ted & en barnmorska för kontroll hos läkare & mätning och vägning. Jag låg kvar och kring 14.25 kom dom in och satte hans ansikte i mitt, kunde inte röra honom pga av bedövningen men kunden lukta och pussa på han sen gick de igen.

14.40 rullar de ut mig från operationssalen och in på uppvaknadeavdelningen. Där är jag pigg och glad och pratar med alla om min son. Får dock inte komma till BB förrens jag kan röra på benen. John, barnmorskan och Ted kommer och hälsar på en snabbis kring 16.00.

17.30 börjar de släppa & 18.00 ringer de BB och säger att jag är redo för att hämtas, 18.40 kommer John & en sköterska och hämtar mig och rullar mig på rummet först för att få nytt dropp sen rullar de mig in till Ted som ligger på barnavdelningen bredvid.

Kring 19.00 får jag äntligen träffa han på riktigt och jag, John & Ted får nu mysa ensamma en bra stund med Ted liggandes på mitt bröst. Under kvällen tar de prover på Ted som visar infektion till 90% så ännu fler prover tas. Han ska nu äta medicin morgon & kväll i 7-10 dagar.mest troligt. Pga av infektionen andas han snabbt & får därför syrgas. De röntgade även hans lungor igår. Han sover första nätterna på barnavdelningen för att ständigt ha uppsyn.



Vid ca 21.30 igår rullades jag in på BB igen för att få min antibiotika, smärtstillande osv. Jag fick testa gå och stå, gick superbra så tog en dusch och åt en smörgås. Vid 23.30 gick vi in till Ted & sa god natt.

Vaknade tidigt idag, smög upp och gick försiktigt bort till Ted som ligger 35 sekunder bort. Då kom tårarna, grät inget igår men idag då jag såg honom brast de för mig. Skynda mig tillbaka hulkandes och satte mig på Johns säng som såklart vaknar jätteorolig, förklarar att jag är ledsen för att han är så fin. Min prins, känner tårarna bara rinner så kommer vara en extremt känsloladdad dag idag.

Nu vet ni mer eller mindre hur de ligger till. Jag vet som sagt inte hur länge vi blir kvar, när vi skrivs ut från BB blir vi mest troligt inskriva på barnavdelningen. Kan bli upp mot 10 dagar men de gör inget sålänge vi vet han blir frisk innan vi åker hem.


Ted Tony Engman, 4685g & 50,5cm lång ♥